Att välja sto är kanske, om inte definitivt, det viktigaste val man gör som uppfödare. Hingst och sto må stå för 50/50 av arvsmassan, men sedan tar den viktiga fostran vid och där är stoet ofta ensam, tillsammans med flocken, om att fostra den nya lilla individen.

Min uppstart – Ett litet kopparrött sto
Jag är väldigt grön som uppfödare, men från stunden jag började leta mitt första russ visste jag att jag ville ta föl. Det hela började faktiskt med detta inlägg:

Efter det inlägget tog det ytterligare 4 år innan jag klev ur på gårdsplanen hemma hos Per-Anders Sekund och fick träffa det som skulle komma att bli min hjärtehäst: Marietta. Hon var, precis som hon är nu, social, trygg och självsäker. Jag var såld!

Det blev alltså inget gammalt meriterat diplomsto som klev ur på gårdsplanen, utan ett ungsto med hela livet framför sig. Jag som inte gillade unghästar. Marietta var hästen som vände min värld upp-och-ned, gjorde mig totalt fast för unghästarna, och cementerade min bild av vad som är en bra häst!

Vad letar jag efter i ett sto?
Det finns inte många hästar som besitter hela paketet, men alla ston jag har hemma uppfyller på ett eller annat sätt det jag efterfrågar i en bra häst. Jag gillar lugna hästar, med närmare till halt än flykt. Hästar man kan lita på. Sedan är jag rätt kinkig vad gäller exteriör. Jag vill se på en häst och känna att allt ”hör ihop”, d.v.s. att hästen är harmoniskt byggd.

Kort och gott ett trevligt sto som passar min smak och mina avelsmål, liksom uppfyller rasens krav på typ.

Hur hittar man rätt sto för avel?
A och O är att det är ett sto du gillar! Ett sto med egenskaper som gynnar rasen och avkomman. Självklart en frisk och sund individ på alla vis, men utöver det är det upp till dig att välja dina avelsmål.

Sen kan det vara en god idé att skaffa sig en mentor (eller flera). Det är kanske det som hjälpt mig mest när jag sökt både ston och hingstar. Jag har formligen blivit serverad fantastiska hästar på silverfat!